Idag är dagen då jag blivit lovad och garanterad att få in mina pengar från min förre arbetsgivare. Jag har egentligen blivit lovad pengar sedan mitten av november, men min ombudsman har sagt att hon hade tills i onsdags på sig att skiva på papprena och idag ska pengarna finnas på kontot. Jag har hittills kollat mitt konto 3 gånger, efter kl 09, efter kl 12, och alldeles nyligen. Inga pengar så långt ögat kan nå.

 

På min bank så brukar det alltid stå att en insättning kommer att göras. Oftast så står det två dagar innan insättningen görs. Inte ens det kan jag se. Har försökt få tag på min ombudsman flera gånger, både ringt och mailat men inte fått något svar. Nyligen svarade han äntligen i telefon och sa att det är krångel med både mail och med växeln tydligen. Ja, det var ju tippat. Han skulle försöka ringa henne från sin privata telefon, det var det enda jag fick som svar.

 

Så här sitter jag återigen, och får inte in pengar fast jag har blivit lovad. Men det är okej, jag har slutat vara förväntansfull och se fram emot det, för jag hade ställt in mig på att inte få pengar idag. Precis som alla andra gånger de senaste 2 månaderna. I början av den här resan så trodde jag att det skulle ta en månad att få pengarna, sedan trodde jag att det skulle ta två. Sedan blev det fyra, och vips såhar det gått sju hela månader utan ett enda öre på kontot. Är det inte fantastiskt hur systemet i Sverige fungerar?

 

- Facket kan boka möte med arbetsgivaren, som denne har 14 dagar på sig att svara på. Hon kan alltså vänta tills dagen innan med att svara att hon inte kan. Då måste facket vänta 7 dagar med att skicka ut en ny tid för möte, som hon har ytterligare 14 dagar på sig att svara på, och så lätt gick en månad förbi. Idioti.

 

 - Jag kan inte få igång min a-kassa eftersom arbetsgivaren vägrar ge mig anställningsavtal och arbetsgivarintyg, och det räcker inte med att facket går in som garanti på att jag har jobbat och med vilken lön.

 

- Jag kan inte få hjälp av socialen, eftersom jag har rätt till att få a-kassa, och eftersom jag är sambo så blir han försörjningskyldig. HUR idiotiskt är det inte att min sambo skall få använda sina pengar till att betala mina räkningar? Hans ekonomi borde inte försämras bara för att jag haft en arbetsgivare som inte kan sköta sitt företag!

 

- Det finns alltså INGET som kan förbättra min situation, förutom om jag hittar ett jobb och får en lön. Att hitta jobb i dessa tider när man inte har en utbildning och knappt arbetserfarenhet, det är inte det lättaste. Har sökt över 15 jobb senaste tiden, och jag har fått svar ifrån en, EN arbetsgivare att platsen redan är tillsatt.

 

Man kan ju tycka att med tanke på hur stora summor facken tar in i skadestånd så kunde dom ha betalat ut pengarna till mig, och sedan får dom driva in pengarna från arbetsgivaren bäst f*n dom vill. Men nej, så går det tydligen inte till. Det gör mig så arg att det får gå till såhär, och att det inte verkar finnas några vettiga regler på hur lång tid ett ärende får ta. Om min arbetsgivare inte sätter in pengarna så blir det domstol. Vilket för mig kan innebära allt från 6 månader upp till 1 års ytterligare väntan, inkomstlös.

 

Så nu kan jag inte göra annat än att vänta, som vanligt.