Jahapp, då sitter man här, nyduschad och ren framför datorn, men musik på högsta volym och ett leende på läpparna. Idag ska jag nämligen bjuda mina svärisar (svärföräldrar) på två sorters olika kladdkakor som jag så flitigt knåtade ihop igår kväll.

På tal om igår så dygnade jag, vilket resulterade till att jag fick (som alltid) - överskottsenergi x1000. Vilket resluterade till att jag tokstädade hela köket . Ja alltså, jag städade inte tokigt, jag betedde mig bara tokigt.. eller.. skitsamma. Rent blev det iaf! :)
  Till och med skåpen blev avtorkade innuti OCH utanpå, och det mina vänner, det är egentligen överkurs. Sånt orkar man aldrig göra, fast att man vet att man egentligen kanske borde göra det. Men ja, att jag gjorde det resulterade ju också till att jagf ick ordning i skåpen, så ja -prima!

*muttrar*
Igår städade jag även av mitt fina svarta glasbord, och putsade det kliniskt rent, la på bordstabletter och ställde fram ljus och annat fint. Nyss när jag vände mig om insåg jag att ja - det är lika smutsigt igen. Utan att jag ens suttit eller rört vid det! Amazing.
Köp aldrig ett svart glasbord gott folk!

Passade även på att testa lite bakverk igår, gjorde Vit kladdkaka och en (lyssna på det här) Citronkladdkaka med Chokladtryffel. Aaahaa, visst vattnas det i munnen på er nu? ;)
Dessa två skall jag som sagt senare dekorera med hallon och choklad och ta med till mina svärisar. Jag hoppas dom inte spottar ut dom, haha!


Såhär såg det iallafall ut igår när jag var i farten:


Tråkigt att bilden blir så dålig på bloggen. Jaja..

Nu skall jag fixa mig lite och börja med maten, för snart kommer älsklingen hit, och då väntas många pussar och sen lite god mat, innan vi åker till Arboga och fikar.
Och den här gången ska jag *notera* INTE ta på mig svarta jeans. Fyra håriga monster + svarta jeans = BIG NO-NO. Eller ja, det funkar ju om man vill göra om svarta jeans till ljusgula/bruna ;)

Just det, min älskade Ramona fyller 21 år idag, och för det ska hon få en stort GRATTIS, och om hon är riktigt snäll så ska hon få ett "SING HALLELULJAAAH" också, haha! Love you darling!


Well, later dudes..

Varför skall jag envisas med att kolla på sorgliga saker - när jag redan är ledsen?
Dumma, dumma, dumma mig.

I vilket fall som helst så tänkte jag skriva av mig lite om vad som fått mig ledsen.
Fick höra talas om en dokumentär, som skall vara helt underbar. Eftersom jag är en jävligt blödig typ så tänkte jag att det här passar ju mig perfekt. Och jo tack - det gjorde den.
Jag snyfta, snörvla och böla mig igenom 58 minuter av ren kärlek.

Dokumentären heter Hugo och Rosa, och är en svensk dokumentär av Bengt Jägerskog,
från 2002.

Här har Bengt under tio år följt syskonparet Rosa och Hugo Bergqvists liv på gården Gunby i Roslagen, där de bor.
Hugo hugger ved och bär in vatten från brunnen trots att han är nära hundra år, och Rosa spelar dragspel och skurar mattorna varje vår.
De har varken el eller rinnande vatten, men de älskar sitt hem och ser ljust på tillvaron.
Och de tar sig rakt in i mitt hjärta.

Jag kan inte hjälpa att jag förälskar mig i dessa två gamla skruttar.
Redan efter några minuter in märker man hur mycket de betyder för varandra, och hur otroligt mycket de delar med varandra.
Jag tror inte att jag någonsin haft tårar i ögonen och gråten i halsen under en hel dokumentär förut. Den som inte har sett det - se den!

Snälla älskade Gibson, bli frisk..
Mamma älskar dig.