Dagarna går väldigt fort nu, det är bara lite över tre veckor kvar tills vi flyttar, och vi fick hem våra första flyttkartonger igår. Ska senare idag börja packa ner sängkläder, handdukar, gardiner, vinglass och sånt som vi inte behöver använda oss av innan flytt. Det ska bli väldigt skönt att se allting man skall packa ner minska, och samtidigt kunna gå igenom vad som skall följa med in i nya hemmet. Vi har fortfarande en hel del dubbla saker sedan vi blev sambos, och en hel del grejer som inte kommer att passa in. Förhoppningsvis behöver vi inte släpa med oss allt.

Någon här hemma tjatar om både bullar och kladdkaka, men även om jag har extrem lust att baka och pyssla just nu, så får det nog vänta tills efter flytten. Eventuellt att jag slänger ihop några muffins. Jag längtar tills mitt nya kök, men jag kommer faktiskt sakna det lilla mysiga kök vi haft här.

Nu skall vi slänga ihop en kycklingsallad innan det är dags att packa lite. Jag orkar nästan aldrig laga och äta varm mat under sommaren, så en härlig sallad passar ju perfekt! Min favorit under sommaren är dock en grillad köttbit med någon härlig sallad. Vad är er favorit?

Gibson har en ny favoritplats på balkongen

Tänkte kika in och uppdatera er lite i hur det har gått med facket, arbetsgivarintyg osv, det har ju trots allt gått ett tag sedan mitt senaste inlägg. Jag hoppas att jag i fortsättningen skall ha ork och lust att uppdatera lite oftare, nu när mitt liv är back on track igen. För det är, efter nästan ett års kämpande, äntligen klart!

I början på april var jag och Thobias på möte vid facket igen, denna gång för att diskutera det felaktiga arbetsgivarintyget, men även att jag tyckte att det blivit mycket fel i ärendet och att jag inte tyckte att det var okej. Som vanligt så var chefen för avdelningen snorkig och spydig men det hela gick helt okej ändå. Vi fyllde i ett nytt arbetsgivarintyg som jag på egen hand skulle försöka få påskrivet av min f.d. chef, annars skulle facket gå in och ta tag i det igen. Jag tänkte att det inte finns en chans i världen att hon skulle skriva på det, eller ens gå med på ett möte, men kors i taket, det tog lite mer än en vecka innan jag traskade ner till caféet och träffade N. Jag förklaradeför henne hur det nya arbetsgivarintyg funkade, hon ringde sitt fackförbund och skrev sedan på utan krångel. Vi pratade även lite om att det var tråkigt att det blivit såhär fel med allt, men att vi skulle gå vidare och lämna det bakom oss. Hon avslutade mötet med en kram och sa att jag var välkommen dit när som helst. Kändes otroligt bra att få ett avslut, ett bra avslut dessutom. Nu var ju bara frågan ifall detta (som blev arbetsgivarintyg nr.3) skulle godkännas av A-kassan..

Loggade in på min a-kassa några dagar senare och såg att dom godkänt det, och idag fick jag utbetalt inte bara min a-kassa för förra månaden, men även retroaktivt för 3 månader i höstas. Kändes väldigt konstigt att helt plötsligt ha massor med pengar på kontot, när man de senaste månaderna har fått max 3200 i aktivitetsstöd. Resterande pengar kommer jag att få när Försäkringskassan har skickat in uppgifter till A-kassan. Det är så himla krångligt att veta hur man skall göra med allt. Har man bara vanliga A-kassan så får man skicka in kassakort och sedan får man pengar från dom varannan eller var fjärde vecka. Men har man aktivitetsstöd vid Arbetsförmedlingen så ska du fylla i papper för aktivitetsstödsersättning, då får man istället en viss del från dom (ligger på runt 3200kr i månaden) och resten från A-kassan, men allt betalas ut från Försäkringskassan. Om jag ens förstått det rätt. Sjukt krångligt. Nåväl, det känns FANTASTISKT att kunna börja leva igen. Jag har lite saker på gång i mitt liv, det är mycket bra som händer på samma gång, och från att ha mått fruktansvärt dåligt och känt att allt dåligt händer mig, så känner jag nu att det nästan är för mycket bra som händer mig på en och samma gång. Jag vågar inte riktigt lita på att allt bra faktiskt händer, haha. Jag kanske måste få landa lite i tanken på att jag kan få må bra igen, och bara få njuta av mitt liv.

Jag är så sjukt stolt över mig själv att jag har orkat med detta, och stått upp för mig själv. Även om jag vet att jag alltid är stark när jag behöver det, så var den här tiden väldigt tung och jobbig, för både mig och Thobias. Ibland kändes allt helt hopplöst, och många gånger ville jag bara ge upp och strunta i allt som hade med fack, arbetsgivare, pengar och ansvar att göra, men någonstans hittade jag styrkan att fortsätta kämpa, och den som kämpar - den segrar!

♥