Ehm, just ja!

2011-03-15 | 11:35:32

Jag borde definitivt uppdatera oftare. Och ni borde kommentera oftare ;)
Jag skuller på att jag jobbar om dagarna, vad har ni för ursäkt, va? VAAA? ;P
Kanske tar dag 10-12 senare, how 'bout that?

Dag 01 – Om mej
Dag 02 – Min kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – En fundering
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Mitt första jobb
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Dag 09 - Min tro

2011-02-02 | 13:35:42

Jag tror inte på varken tomten, påskharen eller gud den allsmäktige, okej?

Däremot tror jag på liv efter döden, andar, spöken eller vad ni nu vill kalla det. Mycket pga att jag har varit med om en hel del skumma saker, som inte bara skrämt mig, utan verkligen fått andra att också reagera. Jag har vid tillfällen fått en konstig känsla av att känna mig bevakad av någon som inte finns, eller en känsla av att jag inte är ensam, fast att jag är det. Jag har även sett och känt saker jag inte kan förklara, vilket påbygger min tro att det finns något efter döden. Något jag nästan är helt säker på är min morfar spökar för mig, det kan inte vara någon annan, och det kan inte vara slumpat. Skall förklara lite närmare:

- Jag hade musik igång på winamp och var ute i köket och diskade. Mitt i en Disturbed-låt byter datorn låt till något i stil med "Dans på brännö-brygga", dvs sån musik som min morfar lyssnade på. Jag gick in och kollade om jag råkat ändra någon inställning, men allt var som det skulle. Bytte låt och gick ut i köket igen. All var normalt tills några månader senare när samma sak hände igen, datorn bytte mitt i en låt till gammal musik som morfar lyssnade på. Ganska creepy om jag får säga det själv.

- Liknande har hänt med min tv. Jag kommer inte ihåg vad jag kollade på, men hade iallafall tvn igång på en vanlig kanal (typ 3an eller 5an) och efter att ha varit på toa kommer jag ut och ser att tvn numera står på Discovery och visar ett fiskeprogram. Min morfar har fiskat hela sitt liv i princip. Ännu mer creepy.

- Det läskigaste, och det som verkligen får mig att tänka att det är morfar som spökar, var när hans kudde blev flyttad under helt sjuka omständigheter. Jag höll på att bädda rent i sängen, och eftersom jag då alltid hade hans stora svarta kudde i sängen bredvid mig, så la jag den på en stol, tog av örngotten på kuddarna, staplade dom ovanpå morfars kudde och sedan samma sak med täcket. Går ut till klädskåpet för att hämta nya lakan osv, och när jag kommer in ligger morfars kudde ovanpå allt, inte under! Det finns ingen möjlighet att någon kan ha gjort det, då jag var ensam med katterna i lägenheten, och dom kan knappast flytta kuddar så. RIKTIGT CREEPY!

Så det är kanske inte så konstigt att jag tror han spökar för mig, gubbstrutten. Jag tror nog han sitter och håller koll på mig någonstans, förmodligen tillsammans med Werner, och fiskar, dricker och spelar kort! Tänk vad skönt det låter :)

Vad tror ni på?

Dag 08 - Ett speciellt ögonblick

2011-01-28 | 14:55:10

Ett väldigt speciellt ögonblick för mig var den 5 mars 1997. Dagen då min första bror Linus, föddes, och jag var inte bara Hannah längre, utan storasyster Hannah. Jag minns det fortfarande så väl när mamma la honom i min famn första gången, hur stolt jag kände mig över att ha en lillebror att ta hand om. Första gången han somnade i min farm var jag nog lyckligast i världen, eftersom han i stort sett aldrig somnade i någon annans famn än mammas. Även fast han ibland höll mig vaken på nätterna, så var det en otrolig känsla att få en lillebror.

Nu har jag tre bröder, som alla börjar bli stora. Linus börjar få moppemustasch, och snart blir han väl en riktig liten Slite-gangster som alla andra snorungar. Får se till att uppfostra honom nästa gång jag är på Gotland, ge han lite välbehövd smisk, hehe! Tyvärr träffar jag inte mina andra bröder Jimmie och David så ofta, då jag och min pappa av någon anledning inte pratar med varandra längre. Som tur är så börjar dom bli så pass stora att dom kan bestämma själva om dom vill träffa mig eller inte. Så nästa gång jag är nere på ön ska jag försöka ta med dom och bada eller något kul. Så kan pappa få sitta och läsa sina jävla böcker och röka sina cigg medans någon annan än jag försöker få kontakt med honom..

Hur som helst, att bli storasyster för första gången var en underbar känsla,
och jag har fler på lager.. ♥



Dag 07 - Min bästa vän

2011-01-24 | 13:45:09


Nu har jag varit duktig och uppdaterat  tre gånger på två dagar, ni är chockade, eller hur? ;)

Det här med en bästa vän tycker jag är svårt. Jag har bra vänner, mindre bra vänner, och jag har riktigt bra vänner. Jag vill dock inte sätta någon i ett fack, och säga att någon är bättre än någon annan, för alla är bra på olika sätt, på sina egna sätt.

Någon jag iallafall vill nämna, som är en riktigt bra vän är min fina Johanna. Hon är alltid så himla gullig mot mig, och jag vet att hon alltid är ärlig, något som är viktigt för mig. Johanna och jag har inte alltid varit så nära vänner, det är nu på senaste tiden vi har börjat öppna oss för varandra och det känns riktigt bra! Inte bara för att jag kan prata ut om mina 'problem', men också för att det känns bra att veta att hon kan prata med mig om sina. När vi ses behöver vi inte alltid festa eller vara ute för att ha kul tillsammans, för med henne skrattar man så man får ont i magen ändå. Skratt är sånt man behöver ha varje dag, och det finns inte en tråkig stund med den lilla bruttan och mig i samma rum, vare sig vi bara ser på en film eller tar en fika hemma hos någon av oss, så har vi altid roligt tillsammans, och varje gång vi säger hejdå ser jag redan fram emot att träffa henne nästa gång. Hon är en riktigt fin vän till mig, som jag hoppas att jag kommer få ha kvar en lång tid framöver. Finaste du <3

Sen är ju frågan hur man definerar en vän, då jag har många vänner som bor långt ifrån mig, och som kanske inte kan finnas där för mig på samma sätt, eller träffas så ofta som kanske andra kan. Defineras dom som sämre vänner i våra tankar pga avståndet mellan oss, eller på hur ofta man pratar med varandra? Slutar någon vara ens bästa vän när man inte pratat med varandra på någon månad, eller spelar det ingen roll?

Vad tycker ni definerar en riktigt bra vän?

Jag vill iallafall nämna några av mina vänner som betyder mycket för mig, vare sig vi bor grannar eller 100 mil ifrån varandra: Anna, Lizz, Rebecca, Sofia, Nathalie, Emma, David, Tilda, Klaggen, Angelin, Lukazs, Melina och alla ni andra, ni betyder <3


Dag 06 - Min dag

2011-01-22 | 17:46:46
Som jag skrev i första inlägget så är jag ganska värdelös på att uppdatera min blogg, hehe..
Men nu kommer iallafall ett litet inlägg, rätt ointressant, men ändå!

Min dag började med att jag som vanligt vaknade bredvid min Thobias, sedan vart det frukost och lite mys innan han skulle åka iväg till Thompa och kolla fotboll. 
Vilken nörd han är, eller hur? ;P

Skulle ha haft min fina vän Johanna här, men det får bli en annan kväll. Jag har bestämt mig för att göra semlor på måndag, så då hoppas jag hon kommer över en sväng och mumsar!

Sedan har jag suttit och pratat med min kära vän Anna en stund på facebook,
så himla gullig tjej! :)

I övrigt så går Gibson runt och skriker som en stucken gris, tror han har vårkänslor.

Nej, nu ska jag fixa något att äta, och slänga på en film och längta tills älsklingen kommer hem!

Ciao!

Dag 05 - Vad är kärlek?

2011-01-04 | 15:18:11


Det här med kärlek är en svår sak att svara på, eftersom det finns så många olika sorters kärlek, och alla tolkar kanske inte kärlek på samma sätt. För ett par år sedan skrev jag om hur jag såg på kärlek då, och jag tror nog att den stämmer ganska bra fortfarande:

"Jag har tänk på det här med kärlek.
Kärlek är
aldrig som på film.
Varje gång jag ser en kärleksfilm tänker jag ”åh, en sån kille vill jag ha.”
Men ärligt, såna killar
finns inte

Film får oss att bli orealistiska.
Får oss att
tänka orealistiskt

Film gör så vi får förhoppningar, förväntningar, önskan, hopp.
Men egentligen, kan vi aldrig finna sån kärlek som dom på film har.
Inte förrän vi inser, att det är våra
egna orealistiska förväntningar som hindrar oss från att hitta den perfekte, ni vet 'Mr. Right' kan vi faktiskt hitta honom.

Jag må vara ung, eller gammal, beror på från vems synvinkel man ser ifrån,
men jag har genom mina år älskat, till den vad jag trodde var den allra
högsta grad.
Och kanske har jag det. Kanske har jag det inte.

Man vet aldrig förrän man träffat en ny, en som passar bättre.

Kärlek är som ett par skor.
Man hittar ett par som passar perfekt, som är fina och bekväma, trygga.
Sedan, när man haft dom ett tag, blir dom slitna, för safe, och för tråkiga.
Och då köper man ett par nya skor.
Och de nya skorna man köper passar
alltid, mark my word, alltid bättre än dom gamla.

Men hur är kärleken
egentligen?
Hur känns det att vara
hela någons värld?
Jag vet faktiskt inte.
För jag har aldrig fått känslan av att vara det.

Jag vet att jag varit älskad av mina tidigare partners,
men jag har aldrig fått känslan av att de
verkligen tycker att jag, Hannah,
är deras hela värld, och
beyond.

Det är det jag alltid försöker ge mina partners.
Känslan av att vara
allt.

Alla vill vi ha den där kärleken dom har på film.
Alla killar är perfekta på film.
Just det,
film.

Film och television är bara ett sätt för oss människor att få drömma oss bort.
Få fantisera om något vi inte
kan få.
Kunna något vi inte kan.
Göra saker vi inte
vågar.

Film får oss omedvetet att skapa
förväntningar, som ingen kan leva upp till.
För ärligt, om du hade en pojkvän som var precis som i filmerna,
En totalt perfekt pojkvän, snygg, artig, omtänksam, charmig, romantisk, alla bra egenskaper du kan räkna upp..
Vore det inte
tråkigt?

Jag vet i alla fall att det jag älskar med människor,
det som
verkligen får mig att älska någon, är deras brister, och deras fel.

Jag vet, låter som en klyscha, huh?
Men ärligt, det är inte förrän efteråt man inser att vad man älskade hos personen mer var dess brister och fel,
än deras
bra egenskaper.

Jag vet att när jag och min förra kärlek bröt upp saknade jag alla dåliga egenskaper han hade,
trots att jag
hatade dom under vår tid tillsammans.

Ta människor för vad dom
är.
För dom kommer alltid vara sig själva.
Jag kommer
aldrig att försöka ändra på en person, någonsin.
Om jag inte kan älska någon för hur personen är, utan att försöka ändra på honom.
Vem är
jag då att älska?

Och ärligt, vi vet att det inte alla gånger är så lätt.
Men
vi skapar kärleken.
Vi gör kärleken till vad
vi vill att den skall vara.
Jag, jag vill att min skall vara äkta."

Sedan jag skrev denna text har det hunnit hända väldigt mycket.
Jag har inte bara slutat använda mig utav orealitiska förväntningar, och insett att jag själv bestämmer min framtid, utan jag har också träffat någon som faktiskt får det att pirra i min mage varje dag.
Och hur klyschigt det än låter att skriva så varje gång man är kär i någon,
så känns det på ett helt annat sätt den här gången.

Kanske för att man börjar inse att det snart är dags att skaffa familj, hus och barn, Villa, Volvo, vovve liksom.
Kanske är det för att det är rätt.

Det finns inget som är rätt eller fel gällande hur man tolkar kärlek, eftersom vi alla är olika.
Jag vet bara att när jag vaknar på morgonen och ser min Thobias,
så börjar min dag med ett leende inombords.

Precis som det borde vara.

 


Dag 04 - Det här bjuder jag på

2010-12-07 | 15:59:10
Eftersom jag är ganska säker på att ni inte bryr er det minsta lilla om vad jag ätit idag, så tar jag mig friheten att ändra lite i upplägget, och tar istället "det här bjuder jag på." Klagomål lämnas i receptionen.

Om jag bjuder hem någon på mat så bjuder jag gärna på något riktigt gott, typ fläskfilégryta med dijónsås eller fransk fisksoppa med aioli. Eftersom jag älskar att laga mat så bjuder jag gärna över vänner och familj på en matbit, och resultatet brukar vara bra! Jag får ofta höra att jag är duktig på att laga mat och baka, och det är riktigt kul!

Om jag däremot bjuder över någon på fika, så bjuder jag ofta på några läckra småkakor, bullar, sockerkaka eller lite onyttiga (men ack så goda) godiskakor! Har funderat på att starta en matblogg, men under tiden jag saknar digitalkamera kommer det inte hända, då jag vill kunna lägga upp bra bilder på det jag lagar/bakar, och inte någon sunkig mobil-bild. Så är det med den saken.

Och för er som konstigt nog undrar vad jag ätit idag så har jag ätit två mackor med räkost, druckit ett glas juice, ätit en apelsin, druckit två koppar té, ätit tacokyckling, druckit två glas vatten, ätit en pepparkaka och slutligen ätit en skumtomtefudge! Kom precis fram till att det låter som om jag inte gjort annat än att äta idag, men man blir hungrig av att plugga! Dessutom kommer jag äta ännu mer och oftare när jag börjar träna igen efter nyår. CHOOOP CHOOOOOP!

Dag 03 - Mina föräldrar

2010-12-03 | 18:39:01

Som de flesta redan vet så är jag en flykting - från Gotland, hehe. Det innebär alltså att hela min tjocka släkt befinner sig på Gotland, men inte jag. Ganska dumt kan man ju tycka. Men men, what's done is done, och jag trivs bra här i "en annan del av Köping" med min Thobias.

Jag har inte alltid haft en bra relation med mina föräldrar, och med en av dom har jag det fortfarande inte. Dom skiljde sig när jag var 8 år gammal, vilket tog väldigt hårt på mig. För mig kändes det som om mamma la all skuld på mig, när hon väl såg mig. Därför sökte jag uppmärksamhet genom att bete mig dåligt, för om man inte får någon uppmärksamhet alls - då är t.o.m dålig uppmärksamhet något man blir glad av.

Jag började skolka, ljuga, röka, vara ute länge om kvällarna och började totalt skita i vad mamma så åt mig. Vilket ledde till att jag flyttade till pappa.

Pappa är ganska sträng av sig, vilket är totala motsatsen till mamma. Gör man pappa arg så blir han ARG, och det får konsekvenser som heter duga. Mamma är mer den som inte orkar bry sig och låter det vara, vilket gör att det är svårare att respektera henne och lättare att fortsätta jävlas.

Under senare år vet jag exakt varför jag gjorde som jag gjorde under de åren, jag kände att jag var osynlig, som att jag skrek varje dag utan att någon hörde mig. Jag vill bara bli sedd, uppskattad och älskad som alla andra barn, och det var inte förräns för något år sedan som jag insåg att mamma inte såg mig för att hon själv mådde dåligt, vilket gjorde att vi krockade med varandra gång på gång.

Idag har jag och mamma en bra relation till varandra. Hon hjälper och stöttar mig när jag behöver det, och även när hon säger emot mig så vet jag att hon bara vill mitt bästa. Jag vet att hon har mycket att tänka på, och precis som mig varit med om mycket i sitt liv, vilket hjälper mig att förstå varför hon ibland beter sig som hon gör. Det finns gånger då hon driver mig till vansinne, men jag vet att det finns något bakom det. Om någon skulle frågat mig för några år sedan hur jag kände för min mamma skulle jag ha svarat att hon är "en jävla kärring som inte fattar ett skit och bara födde mig för att få pengar". Idag skulle jag säga att mamma är en av mina bästa vänner, som alltid finns där och ställer upp för mig, och att jag älskar henne mer än jag kan förkalra. Vi säger ganska ofta i telefon till varandra att vi älskar varandra och jag är glad att vi hittade tillbaka till den mor- och dotterrelation vi har idag, även om saker alltid kan bättras.

Min far och jag har däremot nästan aldrig bråkat, men bråkar vi så bråkar vi rejält. När jag flyttade till Köping för 3 år sedan kramade han om mig och sa att han hoppades att jag skulle få det bättre här än vad jag hade haft det på Gotland. När hans fru Mirjam kramade om mig och sa att dom båda älskade mig och ville mitt bästa såg jag hur pappa blev tårögd och gick in mot huset. Det var första gången jag kände att han faktiskt älskade mig, och han kunde inte ens säga det själv. Jag kan inte minnas att jag fått höra från pappa att han älskar mig, vilket är sorgligt. Sånt bör man komma ihåg. Jag klandrar honom inte, han har en ny familj nu, med en ny fru och nya barn som han gör allt med han inte gjorde med mig. Men jag antar att han är lycklig, och det är allt jag vill att han skall vara, även om jag då och då önskar att han kunde ringa och fråga hur jag mår. Ofta när jag pratar/skriver om min far så blir jag tårögd, och mina ögon är inte torra någonstans nu heller. Jag älskar min pappa, och jag saknar honom. Även om jag är vuxen och flyttat så behöver jag honom. Jag kommer alltid behöva honom.

Jag vill också skriva lite om Tord, min lillebrors pappa, som varit lite som en far till mig under alla dessa år. Han och min morfar är dom två som har tagit med mig på saker, varit ute och fiskat, åkt iväg på utflykter och gjort massa roliga saker ihop. Min älskade morfar finns inte längre med oss, och i onsdags tände jag ett ljus för honom, på vad som skulle blivit hans 72-årsdag. Det går inte en dag utan att jag saknar honom.
Till morfar och Tord vill jag bara säga tack för att allt ni gjort, jag älskar er.


Dag 02 - Min kärlek

2010-11-27 | 17:02:37


Min kärlek är såklart min sambo Thobias.

Medans jag skriver det här ligger han på sängen och spelar sitt älskade Fifa 2011, och jag kan inte låta bli att le när jag ser honom. Han är fin den där. Alldeles nyklippt är han också. Jag tänker då och då tillbaka på hur det senaste året har sett ut, alla upp- och nergångar, alla svårigheter vi haft, men också allt det underbara. För i slutändan är det bara det underbara som räknas, och sånt finns det mycket av vid oss.

Första gången jag träffade min Thobias var ironiskt nog på krogen, och det är väl kanske inte där man direkt väntar sig att träffa sin nästa pojkvän. Av någon anledning följde han mig hem den kvällen, och vi hade en riktigt mysig natt tillsammans. Morgonen efter när det var dags att säga hejdå så tänkte jag att det var något speciellt med honom, men tänkte att det från hans sida inte fanns en chans i världen. Oj, så fel jag hade.
Efter mycket om och men tog jag modet till mig och frågade om vi skulle byta nummer, och inte långt efter det var gjort fick jag ett sms där det stod något liknande med "Tack för en riktigt mysig natt."

Det gick ett tag, och vi skrev inte speciellt mycket efter den där morgonen. Inte förrän min mobil ringde anonymt flera gånger och ingen sa någonting, så fick jag ett sms från honom, undrandes om jag var på kryssning, varpå jag svarade att det var jag, om det fanns en stor båt i mitt vardagsrum. Det visade sig att han hade sett en tjej som var lik mig på kryssningen, men inte vågat ringa själv, så hans vän hade ringt för honom, den fegisen..
Jag kan nog inte säga hur glad jag är att den tjejen var där just då, för efter det började vi prata en hel del, långa nätter på msn och sms spenderade vi tillsammans.

Samtidigt som jag började inse att jag verkligen kände något för honom, på riktigt, så blev det tal om att jag var tvungen att flytta tillbaka till Gotland. Just där och då kändes det som om hela min värld rasade samman. Jag ville inte flytta hem igen, jag ville inte lämna mina vänner, och speciellt inte Thobias. Jag var tvungen att tala om för honom hur det låg till, och vi bestämde oss för att ta det lugnt med att träffas tills vi visste hur det skulle bli. Kan med facit i hand säga att det inte direkt gick enligt planerna..

Julafton närmade sig och jag skulle ner till min familj och fira julafton, och Thobias kom hit och sa hejdå. Jag hade köpt en liten julklapp till honom, trots att vi sagt att vi inte skulle köpa något. Det visade sig dock att han hade gjort samma sak. Jag fick strikta order om att inte öppna förrän jag satt på tåget, så när jag väl hade kramat honom i säkert fem minuter och hoppat på tåget så öppnade jag det. Där låg ett gulligt litet mjukislamm, som han hade sprutat på sin parfym på. Jag minns att jag satt på tåget och bara luktade och kramade lammet. Folk trodde säkert jag var tokig, en 20-åring som sitter och kramar på ett mjukisdjur liksom. But I did'nt care. Lammet, som jag döpte till Thoppe, blev som ett substitut för Thobias medans jag inte kunde vara vid honom.

Innan jag åkte gav jag honom ett brev, som han skulle få öppna på nyårsafton. Julafton gick, och jag längtade tills nyår. Inne i Visby lurade min kära mor mig totalt, och vem stod utanför bildörren om inte Thobias, den luringen. Medveten om vad som stod i brevet kände jag att det här nog var det bästa som kunde hända.

Nyårsafton kom, och efter mys med familjen och vänner så blev det dags. Thobias tog breven och gick iväg under en gatulampa och läste, medans jag stod kvar och var mer nervös än jag någonsin varit. När han kom mot mig såg jag att han var nära på att gråta, och jag kunde äntligen slänga mig i hans armar och tala om för honom hur mycket jag älskade honom, och han svarade att han gjorde detsamma. Det som stod i brevet var nämligen att jag inte behövde flytta, och en frågan om han ville börja det nya året som min.

Nu har vi snart haft ett helt år tillsammans, och även om vi haft många motgångar så har vi tagit oss igenom dom, och vi har äntligen börjat komma på plats med vart vi har varandra, och vad vi vill. Jag vet inte hur man förklarar kärlek, men kunde jag förklara skulle jag göra det tusen gånger om. Något jag däremot är alldeles säker på, det är att han är allt jag vill ha, och att jag skulle plocka ner stjärnorna om han bad mig om det.

Han är fin min Thobias, min älskade, vackra Thobias.. <3


Dag 01 - Om mig

2010-11-23 | 22:15:56

Mja, jag kan ju börja med att säga att jag är hemskt dålig på att hålla mina löften angående att blogga, men det har ni kanske redan märkt? ;)

Hur som helst så är jag döpt till Hannah Victoria Klasson, och förutom Hannah så kallas jag även Hannah-panna kaffekanna (dumma mamma) och Hannis Pannis, men lystrar även till Babe ;) Jag är 21 år gammal enligt mitt födelsebevis och vad jag vet om så blir jag bara äldre med åren! ( Hujedamig!)

Sedan i November 2007 så är jag bosatt i Köping, men är född och uppväxt på Gotland, där jag alltså har hela min tjocka familj och släkt, som jag försöker hälsa på med jämna mellanrum. Just nu bor jag i en liten trång och tråkig etta med min pojkvän Thobias, men om inte alltför länge så hoppas vi på att kunna flytta in i något större. Om vi inte skall bli tokiga på kattskrällena vi har så är det nog en bra idé :P

För tillfällen går jag en utbildning inom Service, som är klar i April 2011. Dock lockar det mig att istället arbeta och tjäna pengar, men en utbildning hjälper ju till längre fram!

Som person skulle jag nog säga att jag till viss del är väldigt vuxen, och till viss del väldigt barnslig. Eftersom jag ofta fick laga mat till mig själv då mamma jobbade, och ofta har tagit hand om mina småbröder så lär man sig ta ansvar ganska tidigt, och jag fick inte ta min tid för att vara barn, vilket lett till att jag då och då är väldigt barnslig och utför rå-balla sporter som snöbollskrig, kuddfighting, pussmaraton och mjölmylning!

Några intressen jag har är att fotografera, skriva och att baka (oväntat att det kom va?), och nu när julen närmar sig så kommer det bli mycket av det senaste! Jag får ofta höra av både Thobias och vänner att jag lagar god mat och bakar väldigt gott, och det värmer verkligen!

Nåja, det får räcka om mig. Om det skulle vara något ni undrar över så är det ju bara att fråga. Nu skall jag gå och pussa på min karl!




Med start imorgon!

2010-11-21 | 23:42:54
Eftersom jag är så sjukt dålig på att ta mig tid för att blogga så har jag nu snott denna lista av min fina vän Lizz.
Kanske kan den hjälpa mig att komma igång med bloggen igen?

Här är listan:
Dag 01 – Om mej
Dag 02 – Min kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – En fundering
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Mitt första jobb
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Hannah Victoria Klasson, 24 år gammal och bor i Arboga tillsammans med min sambo Thobias och våra katter Gibson och Pripps. Utbildar mig just nu till bagare/konditor. Tycker om matlagning, att baka, fotografera och umgås med nära och kära. I min blogg kommer ni få många härliga recept!
RSS 2.0