Rök för fan!

2010-04-21 | 03:59:58

Det är så smidigt för alla som röker nu när världen är täck av vulkanisk aska.
Lungorna är ju redan fyllda av kolmonoxid och annat nyttigt som rökare gärna stoppar i sig som frukost eller efterrätt. Jag tänker ekonomiskt jag!

Gratis rökning allihop, ut och ANDAS!


6

2010-04-15 | 01:17:19


Romantik / Drama




Denna film baserar sig på en sann historia, där vi får följa Richard Pimentel (Ron Livingstone) från hans allt annat än lyckliga barndom, till hans sätt att förändra världen.
Richard finner att han har en otrolig förmåga av att hålla tal, men hans drömmar får sig dock en smäll när han misslyckas med att komma in på universitetet, och tar istället värvning i militären, för tjänstgöring i Vietnam.

Oturligt nog kommer han hem från kriget allvarligt hörselskadad, och drabbas av permanent tinnutus. Richard får trots sin starka vilja beskedet om att han aldrig kommer kunna höra normalt igen, vilket medför att han aldrig lär komma in på en skola, eller få någon meningsfull sysselsättning i livet. Richard vill inte acceptera detta, utan lär sig att läsa på läppar.

Han träffar på Art Honeyman (Michael Sheen), en mycket intelligent kille - med cerebal pares, som Richard mot alla odds kan höra vad han säger. Art öppnar ögonen för Richard, och tillsammans med Art och flickvännen Christine (Melissa George) börjar Richards en lång kamp för de handikappades rättigheter.

Denna film baserar sig som sagt på en sann historia, och är därför väldigt gripande.
Filmen tar också upp bra budskap och en viktig sensmoral, men utan att det blir tungt eller predikande. Manusförfattaren har valt att lätta upp den i grund och botten allvarliga storyn med en del humor, vilket jag anser vara ett lyckat drag, som gör att det blir en relativt lättsam film, som man kan se utan att bli alltför deprimerad av handlingen.

Filmen får en att tänka till, då det inte alls var länge sedan handikappade sågs som utbölingar, och arbetsgivare vägrade att anlita en handikappad - på grund av fördomar och brist på förtroende.

Att filmen klassas som romantik/drama är något jag är helt oförstående angående.
Visst finns det scener mellan Richard och Christine som kan ses som romantiska, men dessa kan lätt räknas på en hands fingrar, och det är utan tvekan Richards liv och öde som står i centrum. Jag tror nog detta är en film som öppnar ögonen för många - jag vet att det gjorde det för mig.
Trailer hittar ni här.

Quotes:

Richard Pimetel:
The differences that you make, that are the ones of lasting importance, are the little differences that you make in a life of another person.

Betyg: 4/5 - It does come from within.



Sommartider, hej hej, sommartider!

2010-04-12 | 18:05:06

Åh, jag vill BADA!

Eller ja, om det hade varit varmt i vattnet så hade jag velat det.
Jag tycker att det så stört jävla varmt ut när man bara tittar ut genom fönstret,
sen när man ser ner på marken så ser man att - jo, ta mig fan så finns det lite snö här och där kvar. Dumma vinter/vår, ge mig sommar NU!

I vilket fall som helst så är jag på skitbra humör helt plötsligt.
Tidigare idag var jag smågrinig pga att jag inte sovit bra alls utan min älskling inatt,
bara vänt och vridit på mig hela tiden och somnade straxt efter klockan åtta (Läs FREAKIN ÅTTA) imorse, men nu har jag lyssnar på musik, insett att solen skiner och hittat en hemsida med såå goda recept att jag bara vill laga, baka, äta och DÖ av fetma. Så illa är det faktiskt. Den hemsida är farlig, riktigt farlig.

På tal om bakverk så fyller jag år om 3 veckor, så snart måste jag börja städa och planera vad jag skall baka och bjuda på när jag fyller. Smörgåstårta är ju redan bestämt, och jag vet flera som inte tänker missa den för sitt liv, hehe. Men sen är det ju kakor och bullar och sånt som gäller, 7 sorters kakor.. my god.
Well, det blir nog bra tillslut (hoppas vi.)

Nu ska jag fortsätta lyssna på sommarmusik och njuta av solen under tiden jag tar tag i min underbara disk. Mööh, hur kan det bli så mycket disk på så kort tid?
Finns det ens någon som NJUTER av att diska här i världen - gör ni?



Inspiration, vad är det?

2010-04-06 | 14:13:46

Klockan är två och jag är totalt oinspirerad till att städa lägenheten, vilket jag lovade mig själv att göra idag.
Meningen var att jag skulle gå upp i KLOK tid och städa lägenheten grundligt, men ni ser ju hur långt jag kom.
Jag kom till datorn, och där tog det stopp.
Datorer är farliga kamrater, FARLIGA!

I vilket fall som helst så sov jag som ett barn under större delen av natten.
(Vet dock inte om det kan räknas som natt när man somnar närmare 5 på morgonen,
men men..)
Drömde som vanligt sjukligt konstiga drömmar om jag vet inte vad, någon gång skall jag beskriva en dröm,
så ni får se hur sjukt min hjärna fungerar.

Nyss hade jag tänkt att gå ut i köket och börja diska, men precis då kommer en av mina hårbollar, den här gången Gibson, och lägger sig i knäet. Smart drag av honom, då han vet att jag älskar att ha kattfan i knäet.
Grattis Gibson, nu lär matte inte städa på ett tag till.. *morr*

Efter gårdagens inlägg insåg jag också att saker jag skriver faktiskt påverkar människor,
och jag fick frågan av en vän om hur jag egentligen mår.
Jadu gumman, jag vet inte riktigt hur jag mår om jag ska vara ärlig.
Vissa stunder har jag aldrig mått bättre, och vissa stunder så mår jag inte alls.
Men så brukar det väl vara i livet, right?

Nej, nu SKA jag ta och göra något klokt innan dagen är slut, dvs ta hand om min älskade disk..
Well, simma lugnt!


Don't go chasing waterfalls..

2010-04-05 | 03:22:53


Gråt aldrig över spilld mjölk säger de.
Men om man verkligen ville ha mjölk, och man spillde ut den, vore det då inte okej att gråta?
  Jag vill verkligen ha någonting, men sannolikheten att jag får det är minimal.
Är det okej för mig att gråta då, eller ska jag följa ordspråket ovan?
 
Det finns saker i mitt liv som jag är otroligt glad över att jag har.
Jag har en underbar pojkvän, som jag vet älskar mig mer än något annat.
Jag har vänner, som jag vet bryr sig om mig, och litar på mig.
Jag har en familj som älskar mig, även om dom inte visar det.
Jag har två underbara, tokiga bög-katter som alltid är sjukt söta.
Jag har tak över huvudet.
Jag har en frisk kropp.
Jag andas.

Men räcker det?

Någonting gör att vi människor alltid ber om mer.
Vi verkar aldrig bli nöjda av någon anledning, och hur det kommer sig är en bra fråga.
Ska man kalla det girighet eller önskemål?

Jag är tacksam för allt jag har i mitt liv, allt som kan räknas som bra, ändå vill jag ha mer.
Jag har pengar så jag klarar mig, men visst fan vill jag ha mer.
Jag har vänner som tycker om mig, men visst fan vill jag ha bättre.
Jag blir aldrig nöjd, tydligen.

Jag saknar det jag inte borde sakna, för jag vet att dom aldrig kommer igen.
Jag saknar att sitta mitt ute på havet i en liten grön eka och sjunga fåniga låtar med morfar.
Jag saknar att få krypa upp i mammas farm och gråta.
Jag saknar att bli kastad i luften av en pappa som ler mot mig.
Jag saknar att bli kramad av min allra bästa vän.

Jag saknar så jävla mycket så det gör ont!
Men jag kan inte få allt jag saknar.
Det går inte.
Och det gör mig så jävla förbannad!

Varför kan jag inte få allt jag vill ha?
Varför kunde inte morfar leva för alltid?
Varför valde den bästa vän jag någonsin haft bort mig framför kärlek?
Varför ringer aldrig pappa och frågar hur jag mår?
Varför känner jag mig så tom?

Jag försöker vara stark, jag försöker att inte gråta.
Men i slutändan så blir alltid frågan..

Varför?


Hannah Victoria Klasson, 24 år gammal och bor i Arboga tillsammans med min sambo Thobias och våra katter Gibson och Pripps. Utbildar mig just nu till bagare/konditor.Tycker om matlagning, att baka, fotografera och umgås med nära och kära. I min blogg kommer ni få många härliga recept!
RSS 2.0